मानक हिन्दी

hej. jag pluggar. lyssnar på radio. går byxlös. tittar ut och låter mig bländas av oktober. tänker på förlovningar, på nakna axlar. stirrar mig blind på bloglovin, klickar på länkar som om domedagen vore kommen. hittar pauser bland alla hindiord som inte vill fasta i mitt huvud. 
hittade därför en text på en fin blogg jag följer. som fick den där klumpen jag har till hjärta att virvla till lite. känna oron igen. inte en kärlek till, inte nu tack. jag kopierar klistrar in, för era ögon, hjärtan, hjärnors fröjd. 

En text från ett 17-årigt jag, som inte trodde hjärtat kunde bli helt igen. 

Tusen tankar som egentligen inte får plats trängs i mitt huvud. Jag vet inte vad jag borde känna i min tomma och trötta kropp. Vad som skulle hålla våta kinder torra, eller vad som skulle få ett trasigt och halvbultande hjärtat att halta minst. Jag kan inte fortsätta att hoppas på något som stormar in och ut ur mitt liv, som rör om och river upp precis allt som finns inom mig.

Varje gång du stormar in i mitt liv, med dina långa täta ögonfransar, glömmer jag precis allt. Hjärtat slår fort fort fort och så är jag fast. Hel igen, men samtidigt så förberett halv. För varje gång blir jag livrädd för vad jag ska känna. Rädd för vad jag redan känt, men mest rädd för att behöva få hjärtat sjukskrivet ännu en gång. Hamna i känslokrigets ruta ett.

Det är svårt att tvinga hjärtat att inte känna. Att tränga undan alla känslor som trängs bakom revbenen, sluta leva i drömvärlden om hur det kunde ha varit.


kvällsord

Joffan förser mig med viktiga videoklipp, och till och med jag med min rastlösa själ lyckade se klart på denna. jag gillar personer som sätter ord på bra tankar, för just nu verkar det vara min sista förmåga här i världen. så. innan jag  försvinner in i botemedlet mot min trötthet. här, varsågod:


RSS 2.0